en ny dag i skolan, en ny vanlig måndag,
en exakt likadan ångest, exakt samma gamla tråkiga tårar..
varför är de så, varför faller allt på samma gång?
ja har försökt hitta motivaton till att gå till skolan och när jag väl
kommer hit, i tid, första dagen efter lovet så faller de igen..
fick precis veta att jag har ett naturkunskaps prov i morgon och om jag
inte klarar de så klarar jag inte kursen, varför gör man så?
varför är man så sjukt omännsklig så man bara tänker på sig själv, på
hur mycket minde arbetstimmar och pappers arbete man slipper om man
bara låter en elev göra provet en gång?
varför kan man inte tänka, hmm detta är en elev, en elev som är här för att lära,
en elev som inte kan allt redan för då hade den inte varit här, en elev som
kanske har ett liv utanför skolan åxå, en elev som kanske jobbar röven av sig för att
få saker att fungera utanför dessa fyra väggarna på hvilans folkhögskola i åkarp..
jag kanske borde ge denna eleven lite framförhållning och ett försök till,
för jag är ju trots allt här för att undervisa och hjälpa, inte för att diktatera och förstöra!!
varför tänker han inte så, min jäkla lärare!!
jävla idiot, jävla sätt, ushhh va arg jag kan bli på sånt, på sånna som inte kan eller vill förstå!

sen har vi min mentor, världens bästa ingela!
jag förklarade situationen för henne och då får ja som svar;
i mina kurset finns de alltid utrymme för livet, mina elever lever och i livet händer de saker man inte
alltid kan rå över så de är inplanerat att livet ska ta en vändning i mina kurser.
ta 6 veckor till på din uppsatts å om de itne funkar så hittar vi något annat åt dig att skriva,
å du, skit i att läsa boken, se filmen i stället;)
ååå underbara ingela, underbara med-människa med hjärtat på rätt ställe!!
tusen tusen tack för att du finns och för att du förstår<3