Hej.
De va ett tag sen jag skrev sist, Emilia har haft/har inskolning på dagis så det har tagit all tid.. Inskolningen går förhållandevis bra, hon vill inte bli lämnad men accepterar ändå att jag går ifrån och dricker en kopp kaffe.. Detta är den svåraste inskolningen, de andra har varit jätte lätta och smidiga och hon har varit sig själv,de är hon inte nu..
Bråket med hennes pappa har inte direkt löst sig, jag fick ha millis förra veckan från onsdag för att han inte får ihop det, när det min vecka. De innebär att allt jag skulle gjort tex mitt jobb har fått vara, de känns inte bra men så är livet.. Jag är mamma på hel tid, 365 dagar om året även om det är "pappas vecka" enligt schemat. Mitt barn kommer alltid komma först!!

Idag är det inskolning, kommer dock behöva gå tidigare eftersom att jag måste till läkaren. I helgen fick jag åka in akut då min kramper blev värre och idag börjar en utredning på vad det är för fel på mig.. De är med blandade känslor som jag går dit idag, ja vill få hjälp men är samtidigt rädd för svaren jag kommer att få.
Min arm är helt mörbultad efter besöket på akuten så ja hoppas att de ger fan i min andra arm idag, ser ut som värsta knarkaren!!:@