Hej.
de har gått ett tag sen nu, ja har inte haft orken att skriva..
de finns några saker som ja vill förklara, den första är att mår bra,
ja saknar jim, eller rättare sagt saknar jag vår vardag.
jag har tänkt så de knakar å kommit fram till att detta var de bästa för mig åxå, jag älskade
inte jim så som jag trodde, vi har varit vänner länge den sista tiden å inte pojkvän flickvän.
vi älskar varandra men är överens om att vi gör bara de som vänner.
ja är glad att jim vågade göra de jag inte vågade, han vågade känna efter å lyssna till sig själv,
jag har så gärna velat älska honom att jag har intalat mig att jag har gjort de och att allt har
varit bra. jag tog den lätta vägen när jag blev gravid, ja gick tillbaks till jim för att ja kände mig trygg
med honom, jag visst vad jag hade med honom å de fick mig att känna att de va honom jag skulle
vara med. De ja borde ha gjort då, är de jag måste göra nu.
nu ska jag hitta mig, bli stark och trygg i mig själv, både för mig och för min dotter.
de är hon och jag nu, precis så som ja skulle tänkt under hela graviditeten!
Min största sorg är emilias förlust, jim har varit en exemplarisk pappa åt henne och ja är verkligen
ledsen att hon inte kommer att växa upp med honom. han har inget annat äv varit fantastisk
mor henne å de kommer ja att sakna! han fick henne att le på ett sätt som ingen annan kan å de leeendet
kommer ja förmodligen inte få se igen..
Jag och emilia bor hemma hos mina föräldrar nu, vi har fortfarande inte bestämt hur vi ska göra med stugan
men ja trivs bra hemma å ja vill stanna här ett tag, iallfall tills ja kommer på fötter igen.
även om ja är ok med att de saka vara slut mellan mig å jim så är framtiden skrämmande, ja har aldrig bott själv, ja har aldrig varit ensam med min dotter förr, de e mycket som är nytt för mig nu som jag måste lära
mig å de vill ja ge tid. jag behöver tid för att göra de så bra som möjligt.
skolan går bra, ja älskar min klass å mina nya vänner. ja går dit varje dag även om de känns tugnt
att träffa jim iblan men så är de, de som inte dödar dig, stärker dig!
jag har gåt igenom värre saker i mitt liv och alltid kommit på fötter igen å de kommer ja göra denna gången med!

Dess utom ska ni veta att jag har ett otroligt stöd från min familj, släckt å vänner..

utan dem hade de aldrig gått så här bra, men ja känner mig glad, ja gråter inte längtre å de bästa av allt är att

mina fjärillar i magen flyger igen å de va längesen<3