God kväll!
jim är hemma hos mina föräldrar och tittar på fotboll,
jag sitter vid datan och kollar på The mentalist(?).
Emilia sover sen en timme tillbaks å ja ska åxå krypa ner
i sängen snart känner ja, imorgon ska ja äta frukost med kim
å sen ska vi göar vofflor:)
Jag har kännt en massa kännslor de senaste dagarna som har
varit svåra för migg att greppa å bearbeta. Bla har jag vatt jätte
nervör, arg å framförallt ledsen å förtvivlad inför torsdagen denna vecka.
de är nämnligen så att jag ska till familjerätten igen på möte med N.
Meningen med detta mötet var att vi skulle gå frammåt å att vi skulle utöka
Ns tid med emilia men med tanke på allt som har hänt å på att han itne har
slött sin fredag den senaste tiden heller så tänker jag vägra att utöka något!
Jag vet att de kommer starta ett bråk och att jag förmogligen sätter bollen i
rullning för att N ska söka om gemensamvårdnad. De jag vill undvika är
rättegångar å sånt för att skona emilia men jag vet inte hur ja ska kunna göra
de så länge till, jag har försökt vara optemistisk å medgörlig till de här med att N
ska vara en del av emilias liv men den senaste tiden har jag bara kännt att jag
kan nog inte göra de längre. De kanske är dags att börja kriga på riktigt å följa
mina kännslor å min innre röst till 100 procent?? Känner mig väldigt kluven,
men vi får se hur de blir, ja vill bara min lilla prinsessas bästa men ja tror inte att
de är de här, jag är övertygad om att emilia har de bättre med mig å jim, i en vardag
med oss och i en uppfostran som jag och jim kan stå för tillsammans.
N har itils inte tillfört mer än tårar å förtvivlan i både mitt å emilias liv, å ja har svårt att
tro att de är så man ska behöva växa upp, N var mitt MISSTAG, jag vill inte att emilia
ska behöva lida för de, hon har en pappa, en alldeles underbar pappa å han heter JIM!!!

Detta e jobbigt för mig, de hoppas jag att ni som läser detta kan förstå, ni kanske itne
har samma uppfattning eller åsikt som jag har ang allt detta men en sak kan jag lova
er alla, Om ni någonsin har oturen att sitta i samma situation som jag så kommer ni åxå
känna dem här känslorna och förmodligen aggera precis som jag!
Den starkaste kännslan som finns hos en mamma är att beskydda och älska sina barn,
oavsätt vad de kostar!

Ni ska veta att jag har dem underbaraste människorna runt om mig,
de stöttar, älskar och finns där för mig ovillkorslös!
utan dessa människor skulle jag aldrig ha kommit så här långt i mitt liv, de har
alltid vatt där och hållt mig om ryggen, och nu gör de desamma för Emilia!
När hon sitter där i deras knä å leker, hon ler på ett sätt som bara hon kan å
så ser man bara hur nöjd och trygg hon är, Den kännslan jag känner då,
både för emilia och fär dessa människor går inte att beskriva med ord!

Kim, Diana, Mamma, Pappa, Lillebror, Jim, Michell å nerturligvis fler människor i mitt liv
är såndana människor som jag beskrev innan, människor som jag har fått äran att
lära känna och ha nära mig i mitt liv, Jag älskar er allihop<3