Hej!
nu e ja tillbaks igen, vi har haft elektikern här hela veckan vilket innebär
ingen ström.. nu är han snart klar men nu finns de iallfall stömm så ja e nöjd:)
igår hjälpte ja milla å krilla att flytta å sen grilla vi hos ull vilket va väldigt trevligt,
vi hittade en lite kise bebis som hade världens infektion i ögat å va jätte mager.
de ena ögat hade ploppat ut ur ögonhålan så ja förstod rätt snabbt att vi inte kunde
rädd katten utan att de ntyvärr behövde avlivas då ja verkligen inte har råd att
betala en operation på 6000. så i morse gick ja upp halv 6, åkte till diana vid halv 7
å sen bar de av till helsingborg för att veterinären skulle undersöka å avliva den
utan att ja behövde betala för de. milla, ja å diana satt i rummet å ja hade katten
ifamnen när han avlivades, de tog fruktansvärt hårt på mig å ja har funderat massor
kring samhället å så.. har stressat som bara den å sen vatt ledsen över katten å bitter
på systemet så idag blir de veklingen att krypa till sängs tidigt.

imorgon ska jim jobba för första gången på dagiset å de ska bli jätte skoj,
han längtar å tycker de ska bli jätte kul, ja e dock lite nervös för de e första dagen
ja å jim ska va ifrån varandra så sen vi kom hem med emilia men de ska väl gå bra!
dess tom ska ja nog ta en sväng till diana å förhoppningsvis kommer milla åxå så
då kan vi fördriva lite tid tillsammas:)

Svar till B: jag förstår att du undrar över mitt val, de e de många som gjort å gör. valet för mig va dock aldrig svårt, ja har varit gravid två gånger med jim tidigare men jim har inte velat ha barn så ja har då gjort abort eftersom att de har vatt de han har velat. jag har mått så dåligt psykiskt efter de så ja skulle aldrig klara av att gå igenom de igen. sen finns där en kännsla som inte går att beskriva, när du vet at där är något innuti dig, en del av dig, så e inte valet heller så svårt. ja har alltid velat vara ung mamma(dock inte önskat att vara såhär ung) å har alltid haft en längtan efter barn. så valet var mitt denna gången, de va ja som tänkte på mig å på va ja ville och jag ville behålla henne. detta va mitt beslut å de har varken jim eller niklas haft något att säga till om, ja va tvungen att förlja mina känslor å de e ja stolt över att ja vågade. Oj detta blev ett långt svar men jag hoppas att du kanske kan förstå mig lite mer, hoppas åxå att du nån gång har kännt eller kommer att känna(om du nu är en tjej vill säga) den kännslan över att vara gravid, att bära ditt barn. jag lovar dig att de finns inget större än de, om inte förr så kommer du förstå mig då!