åkte in till förlossningen id 1 tiden oh då hade ja haft värkar sen halv 9 ungefär,
när vi kom in hade ja öppnat mig ca 3 cm så jag fick bada lite, de va jätte skönt å de
hjälpte faktiskt mot värkarna, vid 4 tiden hade ja badat klart å då började värkarna göra mer
och mer ont så då fick ja lustgas, vid tio tiden hade de inte hänt mer, ja hade fruktansvärda värkar
men hade inte öppnat mig mer än de 5 cm som ja hade öppnat mig i badet.
så då tog de hål på mina hinner och då gick allt mitt fostervatten, jag hade bara sipprat fostervatten
innan så de fick skapa en riktig vattenavgång. vid 2 på natten så hade ja fortfarande så kraftiga värkar
men ja hade inte öppnat mig mer så då satte de in dropp, så att ja skulle få mer värkar å förhoppningsvis
skulle de hjälpa men de gjorde så ont så de fick ge mih epedralbedövning samtidigt, vi de lagt va ja så hysterisk,
ja hade så fruktansvärt ont å ja va frustrerad över att de inte gick framåt utan att ja hade slutat öppna mig.
sen höll vi på så, med värk droppet å masa epedralbedövning i 14 timmar, tillslut hade ja äntligen öppnat
mig 10 cm men då hade ja så ont och va så trött att ja kunde inte fortsätta så.. barnmorskan bestämde
att de inte skulle gå att förlösa naturligt och att de va tvugna att snitta mig.. strax efter 7 rullade de upp mig till
operationen, jim va med hela tiden och tröstade mi, va så så borta på allt smärtstillande å all ansträgning
att ja börja tappa minnet lite, har några minneslucker här och där.. när vi kom upp på operationen
så satte de in bedövningen så ja hade ingen kännsel från brösten och neråt, kunde inte röra benen och kände
bara en kittlande kännsla när de satte snittet.. 20.03 tog de ut lilltösen och jim fick gå iväg med henne å klippa
navelsträngen å göra vid henne, efter de har ja inte mycke minne, ja vet att ja började kampa efter all medicin de de hadetryckt i mig så de fick ge mig muskelavslappnande å lugnande innan de kunde börja sy ihop mig, ja kräktes
en väldans massa galla efter kramperna å de höll kvar mig på operationen lite längre för att de att allt va ok.
när ja väl fick rullas ner igen va mamma å pappa där, jim satt med min lilla flicka i famnen å ja bara grät, ja grät
för att ja va lycklig, för att smärtan va borta, föra att min dotter va frisk, ja stort sätt allt..
kommer aldrig glömma den bilden, när ja ser jim med henne för första gången, tror nog att de e de vakcraste
ja någonsin har sätt, bara ja tänker på de så pirrar de i hela kroppen!!
vid midnatt fick ja åka upp till avdelning 44, ja va tvungen att ligga där pga operationen, jim fick inte stanna
utna va tvungen att åka hem, ja sov knappt under natten, kunde inte sluta se på min lilla flicka..
sen vid 8 på morgonen kom jim, han va där hela dagen men fick bara stanna tills 9 på kvällen. vi bara mös å
njöt av att vi hade äntligen fått ut de vi väntat på så länge, den natten fick ja sova nån timme, å på morgonen
kom jim igen, ja mådde skit hela tiden, hade/har så ont i ärret å magen så jim hade tösen hela tiden förutom
när ja va tvungen att amma, ja låg å stirrade på dem i flera timmar, älskar dem så mycke, älskar där ja e i mitt
liv just nu!! på fredagkvällen vid 6 tiden fick ja äntligen lämna 44an å åka ner till patienthotellet. första natten gick
jätte bra å de va dö skönt att slippa 44an, jim fick sova med mig å de va jätte skönt att slippa va "ensam".
vi mös massa under dagen å sen på kvällen fick lillan ont i magen så hon va jätte orolig från 7 på kvällen å sen vid
11 så hade hon så ont att ingneting hjälpte utan kon skrek konstant till 2 å då lyckades jim äntligen få henne att somna,
sen på söndagsmorgonen åt vi frukost å sen kom mamma å hämtade hem oss:)