vi skulle åka å handla nu, ja har gått runt i evigheter nu å försökt hitta något att ha på mig,
hatar att gå ut sånna här dagar när ja itne mår 100, de gör för ont då att möt aallas blickar,
att se hur folk tittar på mig, sen ska ja gå med frågan i mitt huvud, e de för att ja e ung å gravid
eller e de för att ja e tjock? jag får en massa komentarer om hur stor ja har blivit å ja vet om de,
ja vet att ja har blivit stor , ja vet att ja väger mycket men va ska ja göra, ja e gravid!!::O
e ja inte samma jaqueline bara för att ja har gått upp i vikt, varför måste alla köra de i huvudet på mig?
jag mår itne bra av att va såhär stor, ja vet att ja har gått upp mycke å ja vill gå ner igen men ja kan inte
göra de undertiden bebisen e i magen, ja måste göra de när hon e född, å de första ja vill göra när
hon e född e att vara med henne, inte tänka på min vikt men de e inte lätt när alla bara påpekar de
hela tiden, va spelar de för roll hur mycket ja går upp, ja ska endå ha barn, de finast men kan få, räcker itne
de? måste man se ut som en fotomodell å väga 50 kilo bara för de??!! kan de liksom inte va acceptabelt
att släppa efter lite på sig själ å sitt utseende när man e gravid?
mamma å min bror e värst, de sårar så jävla mycke när de e på mig om vikten å de västa e att de ska igentligen
bara skita i vilket!!! när ja väl hade hittat kläder å vi skulle åka så kom pappa å lillebror hit för att jobba på
badrummet å de första min lille bror säger e fy fan va fet du har blivit.  hade de vatt första gången hade de vatt ok
men varje gång vi ses, varje gång får ja höra hur fet ja e å de göra så jävla ont!!

nu ska ja itne göra nån ting, ja har slitit av mig kläderna å lagt mig i soffan å här ska ja ligga hela jävla dagen,
ska itne göra ett skit å ska inte träffa eller prata med någon mer än jim.
de e sjukt va man kan bli sårad å ledsen, å de e sjukt hur mycke de verklgien plågar en..