ytterligare ett år
Fungerar på att börja skriva blogg lite oftare igen, kanske starta upp en ny.. jaja vi får se hur det blir med det.
Nu har iallfall ännu ett år passerat, tiden går så fort!
Detta året har varit minst lika händelserikt, fast på ett lite med positivt plan.
Vi kan börja med de tråkiga så har vi de gjort..
Sen sommaren 2014 fick vi efter ett par månaders kämpande ta bort Stitch.
Hans ben i kroppen slets sönder allt i takt med att han växte och efter en operation i bogen blev han inte den samma. Han hade ont, han började visa aggressiva tendenser mot både hundar och människor vilket var så olikt min lilla färdinan.. Efter en konflikt mellan honom och mig som tyvärr slutade i att han högg mot min hals så tog vi beslutet att låta honom somna in, de va ett jäkla tufft beslut, han hade blivit mer som min son på nått vis, vi hade ett band jag inte tror ja någonsin kommer kunna uppleva igen. Ett tag efter att stitch fick somna skaffade vi lilla Modig.
kanske lite tätt inpå, men jag kände att jag inte kund leva utan hund då mitt liv kretsar så mycket kring mina djur. Modig var fantastisk, en glad liten skit. alltid på allärten och spred massa glädje och kärlek. Han var inte alls som man tänker sin små hundar. Han va inte bjäbbig, skällde inte och lyssnade väldigt bra på sina kommando.. han va helt klart en speciell hund. 25 Januari hände de. Han blev påkörd på vår kvällsrunda, han dog direkt, mitt framför mina ögon.. Allt var precis som vanligt, vi hade varit hos Zeras föräldrar och haft kul, vi skulle gå sista rundan vid 19 tiden med Anderas. Vi gick samma runda och allt var precis som de brukar, han lekte med Zorro och Diesel och sen hände de bara. han sprang ut i vägen och bilen kom. Jag bleck ordentligt chockad, Andreas skrek på mig och vi sprang, han bar modig i famnen och vi sprang till bilen, jag har nog aldrig kört så olagligt förr, vi körde till djursjukhuset i lund, han var givet vis död när vi kom dit, de va han så fort bilen träffade honom men man hade ändå ett hopp på att de skulle gå att fixa.. Jag skrek, grät och fick minnesluckor. Jag fick säga hejdå, de hade gjort honom i fint skick när jag sa farväl, jag mins att jag klappade honom på huvudet, pannan var helt platt.. Vi kom hen, andreas körde och följde med mig upp. jag föll ihop och han tog hand om emilia och förklarade vad som hänt medans zear försökte få rätt på mig. Hade inte andreas varit med vet jag inte riktigt vad som skett. Han var med mig när stitch somnade åxå, Han har varit ett stort stöd i situationer jag inte hanterat så bra annars.. För de är jag honom alltid tacksam. Han är lite udda, inte så öppen med känslor och så utan vi har ett ganska ytligt förhållande till varann normalt. men när jag behövt en vän, när jag verit ledsen och fallit har han varit där, hållt min hand och tröstat mig. utan ord, men han har varit där. De är skönt att veta att man har en sån vän, en som ställer upp och finns när de verkligen behövs.
Zear fick njursten på vintern 2014, vi fick åka akut in med ambulans på natten han och jag. Även då fanns andreas där. jag ringde honom vid 23 tiden och på fem minuter var han och Mariette hos oss och tog med emilia och Modig hem till sig, de tog hand om dem hela natten medans vi var på sjukhuset. Allt gick bra, Zear hade ont ett par veckor, men tillsist kom stenen ut och allt blev bra igen.
I samma veva, i december köpte vi vårt hus!!! Vi hade länge tittat på hus, framför allt detta. Vi höll på att diskutera priset länge men till sist hittade vi en summa som kändes ok för alla. Huset ligger innanför fyrkanten, precis som jag alltid önskat. De är lite mindre än jag tänkt mig men de känns så rätt.
Vi köpte innan vi sålt lägenheten så de var ett stressmoment att få lägenheten i ett bra skick och få den såld snarast. Vi spenderade hela vintern till att renovera kök och väggar mm. de tog en jäkla tid eftersom vi gjorde de mesta själv och de var en tuff period. men när allt väl va klart, vi fick ut lägenheten till försäljning och tre veckor efter var den såld. så de va värt allt slit! Vi gjorde en liten vinst vilket kändes rättvist med tanke på allt jobb vi lagt ner. Den kommer användas till att renovera huset, de är ett gammalt hus, mycket att pula med, bla två badrum som måste göras om. de är mest akut att fixa så de gör vi direkt, resten får man ta lite pö om pö.
Summeringen
ja vad säger man, var ska jag börja..
I oktober, 2012, närmare bestämt den 31e, förlorade min gammelmormor kampen mot cancer..
De va en svår tid, ett svårt besked att hantera och en tid som skulle fyllas med mycket tårar och saknad.
vi sågs inte allt för ofta men tryggheten i att veta att hon fanns var tillräcklig.
Vi fick besked om cancern dryga året innan hon försvann, de kunde inte då säga hur lång tid de handlade om men vi skulle inte hoppas på allt för mycket. Jag minns då att jag bad och önskade att vi skulle få en midsommar till ihop, och de fick vi. Midsommar är den dagen på året som jag förmodligen alltid kommer sakna gammelmormor som mest, de var liksom den högtiden som var oss närmast. även om jag fick min önskan så var de otroligt svårt att acceptera faktum att vi aldrig skulle få fler midsomrars ihop.
Strax efter detta började min och max relation verkligen gå mot sitt slut..
Den hade varit ansträngd ett tag och vi båda visste att de snart inte skulle finnas några andra alternativ än att gå skilda vägar..
När såren efter gammelmormor och min max hade börjat läka och vardagen var på väg tillbaka till den vanliga kom nästa smäll, förmodligen den svåraste, mest smärtsamma och overkligaste händelse..
Jag skulle åka och jobba, jag gick upp som vanligt och satte igång nyheterna på tv, de var dem regionala nyheterna och de berättade om en kvinna som blivit mördad i Bjärred. jag minns hur jag rös till och började fundera på vem/hur/varför.. När jag gjort mig i ordning och skulle lämna emilia på dagis så ringer min pappa, pappa ringer aldrig 07,30 på morgonen så jag förstod direkt att något inte var som de brukar. Han sa att han ville prata med mig och att de hade hänt mormor något. jag sa bara snabbt att jag får ringa sen, jag har emilia här, ja måste lämna henne på dagis först..
Jag lämnade emilia och ringde pappa, han ville att jag skulle komma hem till dem så fort de gick, ja körde som en iller och halvvägs slår de mig, som en blixt från klar himmel, kvinnan i Bjärred, de var inte vem som helst, de måste varit MIN mormor.. tårarna börjar spruta å jag kör snabbare för att komma fram.
när ja öppnar dörren ser ja mamma, hon är ett vrak och jag skriker bara rakt ut att han har mördat henne, eller hur?
Svart ja skulle få var så självklart men ändå så svårt att ta in.. De va ni klart, de va verkligen min mormor..
Den natten hade morfar som så många gånger förr varit full, skillnaden var att denna gången hände de som inte fick hända.. han tog mormors liv, 13 knivhugg, och en sönderskuren strupe..
helvetet började och de tog månader innan vi fick begrava min mormor. De va som om hela världen sörjde, alla som förstod grät, de som inte visste att de var min mormor var så chockade å jag var för chockad själv för att berätta.. Den första tiden var media ett rent helvete, de skrevs och antogs en massa, de ringde å ville ha utlåtande, de ljög i artiklar och fantiserade fritt i dem flesta.. Jag minns så väl när ja står i kön på netto, ja ska handla mjölk till kaffet och ännu ett paket cigg, ja känner mig iakttagen och ser mig runt omkring, å där möter jag morfars blick.. hans ansikte på förstasidan på kvällsposten, expressen och sydsvenskan.. ja kasta mjölken å sprang, bara sprang tills kroppen inte kunde springa längre..
ytterligare ett par månader gick efter begravningen innan rättegången kunde börja, tingsrätten dörmde honom till 18år, jag skulle på arbetsintervju samma dag som domen skulle komma, domen var beräknad till halvtimmen innan min intervju.. mamma ringde, 18 år var han dömd till och de gjorde verkligeten lite lättare att på något vis få veta att han fick ett så pass "hårt straff" vilket man får se de som i vårt rättssystem..
14 dagar skulle gå innan domen var säkrad, han hade så många dagar på sig att överklaga. natten innan den 14 dagen lämnades de in en överklagan å helvetet började om..
De gick ytterligare flertalet veckor innan vi tillsist kunde "ropa hej", hovrättens dom kvar ställde tingsrättens, han skulle få sina 18 år.
Den natten, den 16 april 2013 förlorade jag båda två, mormor åt himlen och morfar åt helvetet..
jag träffade max i slutet av april, detta var sista gången jag skulle se honom..
han slutade helt svara mig, varken på sms eller samtal.. jag visste att han tagit beslutet att släppa taget, men jag var inte där, jag ville inte göra desamma.. han var och är den bästa jag mött, han var min bästa vän någonsin, han var så mycket mer för mig än jag någonsin kommer kunna förklara i ord..
jag blev sjukskringen och fick inte ihop ekonomin, så jag fick ta de tycka beslutet att sälja min häst, han som skulle följa mig genom livet.. ännu en förlust..
(ironiskt nog spelar dem "sailin" med rod Stewart på radio just nu, låten vi spelade på mormors begravning..)
månaderna fortsatte gå, de blev oktober igen, jag fyllde år och gammelmormors 1års dag kom.. jag fick i samma veva ett nytt jobb, en liten pojke som jag skulle passa fram till augusti 2014, han var bara ett par månader och helt underbar. hans pappa och han blev som familj, emilia älskar pojken och jag lika så, han blev som min egen på nått vis.. han började krypa, tillsist gick han..
en månad senare krampade tyson en morgon, mamma ringde mig i panik och bara grät, ja vände bilen, ja va återigen påväg till jobbet i malmö.. mot lödde i il fart, hämta tysom och i 210 km/h mot djursjukhuset..
de tog prover och röntgade buk och lungor men kunde inte ge någon direkt förklaring på varför han krampat, veterinären sa att de lutade åt att de fans en tumör i hjärnan men att de var tvungna att söva för att kunna magnetröntga hjärnan och chansen att han skulle vakna efter sövningen var små.. Hittade dem en tumör skulle de inte kunna rädda honom utan de skulle bara dra ut på hans kommande lidande.. efter att ha pratat med flertalet veterinärer och fått samma svar så tog vi beslutet att låta honom somna in, innan han krampade igen och innan han fick större smärtor.. han somnade i min famn, vi såg varandra i ögonen och tillsist slutade han andas, dem hade inte ens gett honom "avlivnings sprutan" utan han somnade direkt på den lugnande sprutan, hans kropp var så trött..
vi firade jul som vanligt hos farmor, gammelmormor saknades men vi hade de trevligt endå.
nyår firades hos mamma och pappa, emilia var med min både jul och nyår, de va helt underbart att få dela de med henne!
2014 började bra, jag hade arbetat extra hos pappa på bejoken under höst och vintern och i januari fick jag äntligen skörda frukten efter allt hårt arbete, jag fick en fat tjänst! Min första fasta tjänst någonsin! den 31/1 skrev jag på kontraktet, jag skulle arbeta 60 % och på så vis skulle jag kunna ha kvar min lilla gullepojk till augusti som planerat..
måndagen den 17 februari var en måndag som så många andra, jag skulle hämta min lilla dag-pojk 8,30 som vanligt, vi skulle till tandläkaren 11,15 efter hans förmiddags vila. När ja kommer in genom dörren kommer han gåendes med samma fantastiska leende som han alltid har, allt känns precis som vanligt..
Jag hade tyckt att hans underkäka hade flyttats fram en del de senaste veckorna, han hade fått sina första tänder i sambande med detta så vi tog de inte så alvarligt utan de va väll bara lite extra svårt för hans tänder att tränga igenom å på så sett blev han lite mer svullen än andra. veckan innan tandläkarbesöket hade jag sagt att jag tyckte nog att man borde kolla upp svullnaden, de såg liksom annorlunda ut och jag kände på mig att de va säkrast att kolla upp de.
han låg i min famn och åt sin välling, vi tog på oss ytterkläderna, hans pappa och jag började gå mot tandläkaren, hans pappa är ej svensk så jag skulle tolka åt honom på engelska om de va så att tandläkaren inte kunde engelska. när vi kom dit vis 11 tiden så lekte vi i väntrummet, vi lekte med bilen å han härmade bruuum ljudet jag lärt honom att bilen låter.. han satte sig i mitt knä och vi läste bok, dem kallade in oss och de hade mittuppfattat varflr vi var där. de trodde att vi var där för att få infon om hur man sköter sitt barns munhälsa. jag förklarade att vi inte var där för info utan för att vi ville att de skulle kolla på hans underkäke då han varit så svullen. hon tittade honom i munnen, hämtade ännu en tandläkare som tittade och hon i sin tur kallade på överläkaren.. de tre var överens, detta var inte normalt..
vi fick en akut remiss till käkkirurgen på de stora sjukhuset, jag ringde hans mamma och sa att de var nog bäst att hon kom så fort hon kunde, vi möttes upp utanför tandläkaren och eftersom att mamman är svensk så beslutade vi att jag skulle gå hem och de skulle fortsätta mot sjukhuset. timmarna gick och jag hörde ingenting från dem.. senare på kvällen fick jag ett medelande av pappan som berättade att de slussats runder på olika avdelningar och tillsist hade de hamnat på cancer enheten.. de skulle sova hemma men vara tillbaka kl 8 morgonen efter för att söva honom och magnetröntga honom. den kvällen, den 18 februari 2014, samma dag som denna lilla ängel fyllde 11 månader kom beskedet, han har cancer!
De kan inte operera honom utan måste förlita sig på att cellgifterna fungerar,
cancern sitter i käken, de kunde dem konstatera direkt. de gjorde in ny MRI igår, de gör ännu en idag, idag får vi veta om cancern spridit sig i denna lilla söta oskyldiga kropp..
så här är vi idag, den 20 februari, med samma rädsla, samma chock som för drygt två år sen, förragången var de gammelmormor, 84år gammal, denna gång är de en liten prins, 11 månader gammal..
Ett år till!
Ännu ett år har snart gått förbi sen sist, är fortfarande lika förvånad över hur snabbt dagarna, veckorna, månaderna passerar!
Jag ska försöka börja skriva här oftare, ska hinna med en sammanfattning av tiden som passerat, men de blir inte ikväll.
Snart ett år
Mm de är vad de har gått sen jag skrev sist, de är helt sjukt, tiden går så fort!
Under detta året har de hänt mycket, jag är nog en annan än den jag va då, sist jag skrev alltså.
Jag har slutat plugga, de beslutet tog jag tidigt i våras, jag ville helt enkelt inte mer! Hästen jag har ska ut på foder nu den 20e juni de är med vemod men det är för de bästa. För drygt en vecka sen fick vi hem en ny valp, han är en Boerboel och har fått namnet stitch.
Jag medicinerar fortfarande och fick idag hem en remiss till Psyk, ska göra en utredning för att se om min nuvarande medicinering är den bästa möjliga eller om vi kanske ska prova något annat. Jag har ledvärk, går till en sjukgymnast och får hjälp med kroppen, känner mig mesta dels som en gammal tant.. Så även om mycket har förändrats rent personligt så har nog den värsta förändringen varit förlusten av min mormor. Att hon är borta är svårt att förstå, men sättet hon försvann på är ofattbart. De har gått mer en månad nu, men de känns som om tiden stått still.. Mer om de tar vi någon annan gång, när jag är stark nog..
...
En ny dag på jobbet..
ja ska jobbar tills på fredag sen börjar skolan på måndag,
de ska bli skönt att få komma igång med något som jag ser fram emot,
något jag sjäv valt och något som kan ge mig den framtid som jag önskar!
Emilia åkte till sin pappa igår, känns skit rent ut sagt..
jag ville så gärna ha henne kvar hemma, framförallt eftersom att hon inte är helt 100 än.
men de är bra för henne att komma in i de rutinerna igen även om jag hellre sett att hon va hemma..
Jag mår inte alls bra jsut nu, kroppen känsn tung och huvudet tyngre..
Jag har fått medicin mot magsåret och en till medicin som tyvärr gör mig väldigt trött och dåsig..
vill bara gå hem och lägga mig i sängen igen, kroppen strejkar totalt!
Pust..
Hej.
De va ett tag sen jag skrev sist, Emilia har haft/har inskolning på dagis så det har tagit all tid.. Inskolningen går förhållandevis bra, hon vill inte bli lämnad men accepterar ändå att jag går ifrån och dricker en kopp kaffe.. Detta är den svåraste inskolningen, de andra har varit jätte lätta och smidiga och hon har varit sig själv,de är hon inte nu..
Bråket med hennes pappa har inte direkt löst sig, jag fick ha millis förra veckan från onsdag för att han inte får ihop det, när det min vecka. De innebär att allt jag skulle gjort tex mitt jobb har fått vara, de känns inte bra men så är livet.. Jag är mamma på hel tid, 365 dagar om året även om det är "pappas vecka" enligt schemat. Mitt barn kommer alltid komma först!!
Idag är det inskolning, kommer dock behöva gå tidigare eftersom att jag måste till läkaren. I helgen fick jag åka in akut då min kramper blev värre och idag börjar en utredning på vad det är för fel på mig.. De är med blandade känslor som jag går dit idag, ja vill få hjälp men är samtidigt rädd för svaren jag kommer att få.
Min arm är helt mörbultad efter besöket på akuten så ja hoppas att de ger fan i min andra arm idag, ser ut som värsta knarkaren!!:@
100 steg bak..
Ja idag känns det iallafall så!
Jag har kämpat som en tok för att få ihop relationen med Emilias pappa, den sista tiden har de kännts som om vi faktiskt lyckats, som om vi hade återskapat tro och tillit och som om vi äntligen var "hela" i vår splittrade familj.. Tyvärr känndes det imorse som om vi gick tillbaka till ruta ett. De finns en sak, och endast en sak, som jag bett hennes pappa att inte göra, ändå så gör han det gång på gång på gång.. Idag va de värre än tidigare och jag bara kände hur allt vi byggt upp rann ner längs kinderna medans det blev svårare och svårare att andas.. Undra om det går att gå vidare nu, eller hur fan ska jag aggera? Jag kan inte "låssas som att de inte regnar" när de öser ner.
Fan åxå, ja ville inte tillbaka hit!!!
En orolig tös
Hej på er!
De har varit en svår vecka med emilia så bloggen har fått vila.
Emilia har varit orolig och väldigt gnällig, hon har inte fått så bra,
hon har varit väldigt mammig vilket förmodligen har varit en biefekt på att
hon varit ifrån mig för länge när hon var hos sin pappa två veckor..
Jag har inte kunnat göra ett skvatt utan att ha henne i famnen så det har inte
blivit så mycket jobb iheller, tyvärr!
Igår lämnade jag henne hos sin pappa då det är hanns vecka, de gick väl sådär
men hon hade kommit till ro lite efter ett tag.
Imorgon börjar hon på sitt nya dagis, de ska bli skönt att komma in i de rutinerna igen
och jag tror de kommer göra gott för henne att få leka med alla andra barnen.
Detta dagiset har jag stora förväntningar på, det är ett montessori(?) dagis och jag tror
att de kommer passa henne bättre än de förra.
Dess utom blir de väsentligt mycket närmare oss så då kanske hon kan få lite kompisar
på området åxå. På trosdag är det min tur att följa med på inskolningen då hennes pappa
ska jobba. Hoppas att allt går snabbt och smärtfritt så vi kommer in i vardagen igen.
Jag börjar ju plugga den 3 september så att de hade kännts förbaskat skönt att hitta rätt innan dess!
Min kärlek!
Finns inget vackrare, större, eller finare än du! Du är den finaste gåvan jag någonsin kunnat önska mig! Min älskade Emilia<3
Idag tog vi vagnen och lilla bäbisen cicci med oss ut på promenad! Vi köpte glass och lekte vid ån, en fisk hittade vi och så såg vi när hästarna badade medans solen började gå ner vid åkarna. Dessa stunder är dem man lever för. Ett sånt fantastiskt sago-minne som sparas långt in i hjärtat! En sån här dag förgyller alla celler i hela kroppen, trots att allt kännts svårt och kämpigt den sista tiden så räcker de med en sån stund tillsammans med min prinsessa så är alla bekymmer som bort blåsta!
Du är mammas bästa medicin, ditt leende och ditt skratt botar allt och lite till! Och som om det inte vore nog så får man flera spontana "mamma, jag älskar dig massor massor", åååå vad jag älskar dem små orden!! <3
För tidigt!
God morgon!
Vaknade påtok för tidigt idag, 05,12 slog jag upp ögonen i panik,
trodde jag hade försovit mig så ja sprang upp ur sängen för att sen komma
på att jag hade två timmars sömn till innan ja hade behövt gå upp:S
Hatar verkligen när de händer!! Ja kunde givet vis inte somna om sen utan
de fick bli lite tv med en kopp kaffe för att fördriva tiden.
Trots att ja gick upp så tidigt så blev de stressigt mot slutet, fick springa som
en galning till bilen och ja körde nog lite som en galning på väg till jobb åxå.
Nu är ja iallafall på jobb och de ser ut att bli en lååång dag.
Känner att ja hade velat vara hemma med loppan idag, fått lite tid tillsammans, hon hade behövt de,
hon är fortfarande super mammig.. Igår kunde hon inte ens kissa utan att ja skulle sitta på pallen å vänta.
Hon hatar när jag frågar om hon vill ha hjälp på toan annars så de märks tydligt att hon vill vara nära mig.
De finns
Ingenting som är starkare än vi!
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta, min underbara Emilia, mammas ljus<3
För fort
Då va de onsdag, de innebär att det bara är halva veckan kvar..
tiden går för fort, ja hinner itne med!!
Nästa vecka ska emilia skolas in på sitt nya dagis och det är stort,
de är stort för henne men ännu större för mig tror jag..
Detta blir de andra dagiset hon gått på, hon gick ju hos dagmamma i lödde.
Hoppas verkligen att detta passar henne/oss bättre!
De ligger närmare oss, de går att gå dit och lämna henne, sen går bussen precis utanför
och de är ju bra eftersom att ja ska börja plugga nu igen:)
Då kan ja gå ut med vovven medans ja lämnar loppan så sparar jag i tid på de åxå.
Det är ont om tid på morgonen så detta kommer bli bättre för oss alla.
De har öppettider som passar mig och Niklas bättre och emilia verkar trivas bra där.
Vi var och hälsade på för nån vecka sen och hon va helt lyrisk, hon skyttade runt och lekte en massa
med alla sakerna å sen hittade hon sin favorit, ett stooort akvarie!!:)
De är ett montesori(?) dagis så ja hoppas att de kan utveckla emilia mer, hon blir så understimmulerad
på sitt nuvarande dagis, hon får ingen utmaning där och de gör att hon har ett jäkla humör och beter sig "illa" för att få uppmärksamhet och det är så fel, hon ska inte behöva ha de så!
Ikväll tänkte jag att vi skulle åka och hälsa på min farmor och farfar för att senare åka till lödde och busa
med mormor och morfar. Emilia tjatar så efter sin mormor och morfar så vi får ju passa på när de är lediga!
Min gammel mormor har tydligen skickat med min farmor och farfar en klänning hem som hon så gärna vill att jag ska ha, de ska bli spännande att se vad det är för någon klänning! De är lite som rysk roulette med henne, hon är ju liksom inte puder ung längre utan hon e så där i mitten av 80 och ja kan ju upplysa er med att det är ju inte alltid som vi har samma uppfattnign om vad vackert och fint är!!:P Min älsklings gammlis mormor<3
Mammig å jävligt nice
Hade en väldigt mammig flicka igår,
hon fick vara med en stund på jobbet, vilket hon verkligen uppskattade
så i morse skulle hon absolut följa med mamma och jobba.
Försökte förklara att de inte gick idag och då bröt helvetet loss.
Hon va sååå ledsen att de bara skar rakt in i hjärtat på mig,
hatar verkligen när de blir så!!
Nå väl, nu är jag iallfall på jobb och ska jobba fram tills 12, sen ska ja hem och vara mamma igen!
de märks på henen att hon behöver få vara nära mig så vi får kompremissa lite,
ja jobbar halvdag och hon får vara själv en halv dag!
Igår va en jävklig bra dag rent ut sagt, hade jackie och andras över på middag och emilia lekte som aldrig förr,
hon blev helt knäckt när de skulle gå hem så jag fick ju lova henen att de skulle få ses idag igen.
Vi va ute och gick en sväng så att loppan skulle få köra med sin fina "motorcykel" som hon fick i paket av hanna och koffe. Hon har tjatat om den hela tiden hon va hos sin pappa så nu va de dags att plocka ut den och köra
en runda, hon kunde helt enkelt inte vänt mer:P
De gick jätte bra iallfall och hon tyckte de va skit skoj!!<3
Förutom denna roliga stund med fina vänner så fick ja veta att ja kommit in på högskolan!!:D
Psykologisk omvårdnad med särskild problematik, de ni;)
Fy fan va skönt de va att de antagnings beskedet igår, med stor, fin, grön text!! ÄNTLIGEN!!!!!!
Måndag
Helgen har varit kanon bra,
jag har varit i stallet och målat en massa, som tur va så fick ja hjälp
av mina fantastiska vänner annars hade jag inte varit klar på många veckor:P
de är dock lite kvar att fixa till så de får jag ta tag i nu i veckan!
igår va jag coh jackie och provred en häst som vi eventuellt ska ha hem på foder.
Det gick super bra så ja håller tummarna för att ägaren vill släppa hästen till oss.
Idag kommer min prinsessa hem efter två låååånga veckor hos sin pappa,
som tur är så har vi pratat en del i telefon och jag har även varit och hälsat på,
hade nog tappat fattningen totalt annars..
Men idag kommer hon som sagt hem så de ska bli så otroligt skoj!!:) Min ÄLSKADE tös!!
Veckan kommer bestå av jobb och mys med tösabiten. ska försöka få in en stor städning av lägenheten
åxå, kan ju utan överdrift säga att det är sååå välbehövt:P
Ny dag, Nya tag?
Eller ja de borde vara så iallafall,
har dock inte sovit mycket inatt heller så kroppen går verkligen på reserven,
ja skakar i händerna och har världens huvudvärk..
Det är tur att det är fredag idag så att jag kan få vila upp lite under helgen.
Igår hade jag vin mys med jackie, vi satt på balkongen och snackade massa skit och drack nog båda ett glas för mycket:P Hur som hellst så var det en syper mysig kväll/natt och de bättrade på min motivation lite.
Idag ska jag ut en runda till stallet, jag ska hälsa på de andra som jag saknar så mycket,
de e helt sjukt va fort det går att fästa sig vid människor, vi har inte känt varan länge men de har blivit som en liten familj och de är så saknade nu när jag inte träffar dem varje dag.
Jackie och jag snackar om att skaffa en häst tillsammans, de har bara varit så förbaskat skoj!!
Ta en häst på foder och dela på allt, tid, kostnader mm. De hade ju underlättat till tusen och ingen hade
varit gladare än jag över att få komma ut i stallet igen. Stallet är min fristad, det är där jag laddar om batterierna och det är där ja kan slicka mina sår. Har aldrig hittat någon som kunnat kompencera de för mig.
Att vara hemma i mitt eget hem ger mig inte i närheten av de lugn som ja känner när jag är i stallet, även om det är mycket jobb, kräver mycket tid, och är otroligt dyrt så är de banne mej värt var droppe svett!
Äter hellre nudlar en gång i veckan och ahr häst än att lägga pengar på annat skit som i slutändan inte är värt ett dugg i jämförelse med allt de jag får av hästen/stallet!
Måste bara berätta att jag fick världens gulligaste sms i morse av Katarina i stallet.
Jag har lite svårt att motivera mig till vardagen just nu och jag mår väl inte som bäst så att säga,
å då kommer de ett super fint sms, helt från de blå, spontant till tusen och betyder så mycket!
så här skrev hon:
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst, eller veta mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst, eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den, att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma tillbaka igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är svag. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst, eller veta mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst, eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den, att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma tillbaka igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är svag. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.
Jag är så otroligt glad över alla fina människor som finns där och förgyller min vardag!!<3
